I hela Europa blir andelen av äldre personer större medan de yngre befolkningsgrupperna minskar. Det väntas medföra problem för den offentliga sektorn som ska tillgodose äldre personers vård- och omsorgsbehov. För att lösa problemet måste nya vård- och omsorgsmodeller utvecklas som bygger mer på samverkan, i första hand mellan vårdtagaren, anhöriga och professionella vårdgivare. För att utveckla bästa form av vård måste även anhörigas kunskap om patientens behov, seder och bruk värderas inom vården och tillåtas komplettera vårdens generella kunskap om sjukdomar, behandling, vård och omsorg.
I en studie där 245 anhöriga i sex kommuner intervjuades identifierades fyra olika typer av stress och belastning. Den första, som handlade om problem relaterade till vårdens begränsningar var vanligast och innebar att de anhöriga inte hade tillräcklig möjlighet till eget liv. Den andra var relaterad till arbetsbördan och vårdens fysiska krav. Den tredje typen av stress uppkom av relationsproblem dels till vårdtagaren, dels till övrig familj. Den fjärde typen av problem handlade om vårdens känslomässiga påverkan på anhöriga. Vanligare än problem var vårdens källor till glädje och tillfredsställelse. Den vanligaste formen av tillfredsställelse var relaterad till vårdtagaren och berörde tex glädjen över att kunna tillgodose den närståendes personliga behov, ge bästa möjliga vård och bevara värdigheten. Många upplevde även tillfredsställelse relaterad till dem själva tex att känna sig uppskattad, önskad och behövd samt att veta att de gjorde sitt bästa. Det fanns emellertid även anhöriga som inte längre upplevde något positivt i vården.
