Samverkan ger bättre vård

 I hela Europa pågår en befolkningsförändring som innebär att andelen äldre personer ökar vilket medför problem med att tillgodose äldre personers vård- och omsorgsbehov. Nya vård- och omsorgsmodeller måste därför utvecklas och det krävs att anhöriga accepteras som samarbetspartners och att deras kompetens också värderas. Anhöriga kan bidra med individkunskap om vårdtagarens behov, seder och bruk medan personal i vård och omsorg har generell kunskap om sjukdomar, behandling, vård och omsorg.  Anhörigsamtal, som utgör en behovsinventering, är ett forum för att utveckla rätt förutsättningar för samarbetet. Sex kommuner i Östergötlands län deltog i studien, 245 intervjuer som tog 1½–3 timmar genomfördes, med tre instrument som mäter stress och belastning, tillfredsställelse och metoder för att klara vårduppgiften.  De anhöriga upplevde fyra olika typer av stress men tillfredsställelse och glädjen över att kunna tillgodose den närståendes personliga behov var större än det upplevda problemet.  För att klara vårdens olika påfrestningar användes många olika strategier. Några exempel var att lita på sin egen kompetens, ta reda på vad som var viktigt och koncentrera sig på det.  Många av intervjuarna hade fått nya insikter och en fördjupad medvetenhet om de anhörigas situation. Resultaten visar att anhöriga prövar sig fram och använder många olika sätt att hantera problemen. Sådan flexibilitet finns sällan i offenliga vård- och omsorgsorganisationer.  Anhöriga lika väl som personal bli ”experter” i vården och vårdens kvalitet utvecklas i samverkan.