Färre yngre ska ta hand om allt fler äldre människor. Så ser verkligheten ut i västvärlden. Det gäller i högsta grad även i Sverige. Hur ska den offentliga sektorn kunna hantera denna befolkningsförändring i framtiden? En studie som gjorts på socialstyrelsens uppdrag i sex kommuner i Östergötland visar att anhöriga hittills känt sig som en underskattad resurs i vården av gamla och sjuka.
december 18, 2007
Anhöriga ges större roll i vården av äldre
Andelen äldre personer i samhället ökar och de yngre befolkningsgrupperna minskar. För att tillgodose äldre personers vårdbehov är det därför nödvändigt att utveckla nya omsorgsmodeller där flera berörda parter samverkar, i första hand vårdtagaren, anhöriga och professionella vårdgivare.
Samverkan ger bättre vård
I hela Europa pågår en befolkningsförändring som innebär att andelen äldre personer ökar vilket medför problem med att tillgodose äldre personers vård- och omsorgsbehov. Nya vård- och omsorgsmodeller måste därför utvecklas och det krävs att anhöriga accepteras som samarbetspartners och att deras kompetens också värderas. Anhöriga kan bidra med individkunskap om vårdtagarens behov, seder och bruk medan personal i vård och omsorg har generell kunskap om sjukdomar, behandling, vård och omsorg. Anhörigsamtal, som utgör en behovsinventering, är ett forum för att utveckla rätt förutsättningar för samarbetet. Sex kommuner i Östergötlands län deltog i studien, 245 intervjuer som tog 1½–3 timmar genomfördes, med tre instrument som mäter stress och belastning, tillfredsställelse och metoder för att klara vårduppgiften. De anhöriga upplevde fyra olika typer av stress men tillfredsställelse och glädjen över att kunna tillgodose den närståendes personliga behov var större än det upplevda problemet. För att klara vårdens olika påfrestningar användes många olika strategier. Några exempel var att lita på sin egen kompetens, ta reda på vad som var viktigt och koncentrera sig på det. Många av intervjuarna hade fått nya insikter och en fördjupad medvetenhet om de anhörigas situation. Resultaten visar att anhöriga prövar sig fram och använder många olika sätt att hantera problemen. Sådan flexibilitet finns sällan i offenliga vård- och omsorgsorganisationer. Anhöriga lika väl som personal bli ”experter” i vården och vårdens kvalitet utvecklas i samverkan.
Närståendes vård av äldre
I Europa ökar andelen äldre personer och de yngre befolkningsgrupperna minskar. Detta medför problem för den offentliga sektorn att tillgodose äldre personers vård- och omsorgsbehov, vilket innebär att anhöriga måste ta ett större ansvar.
Det är därför nödvändigt att utveckla vård- och omsorgsmodeller som bygger på samverkan med vårdtagaren, anhöriga och professionella vårdgivare. För att utveckla en sådan samverkan krävs att anhöriga accepteras som samarbetspartners och att deras kompetens också värderas. Anhöriga kan bidra med individkunskap om vårdtagarens behov, seder och bruk. Personal i vård och omsorg har generell kunskap om sjukdomar, behandling, vård och omsorg.
För att utveckla ett klimat för samarbete måste en förtroendefull relation etableras. Anhörigsamtal, som utgör en behovsinventering, är ett sådant forum. Syftet med denna studie var att inventera anhörigas behov av stöd och att utveckla metoder för anhörigsamtal.
Resultaten från studien visar att anhöriga prövar sig fram och använder många olika sätt att hantera problemen. Sådan flexibilitet finns sällan i offenliga vård- och omsorgsorganisationer. Deras traditionella form av stöd till anhöriga bygger på två system; att se anhöriga som resurs eller att ersätta den anhöriges insatser med någon form av avlösning när vården är för tung.
Intervjuarnas erfarenheter av anhörigsamtalen var överlag mycket positiva. Många hade fått nya insikter och en fördjupad medvetenhet om de anhörigas situation.
Närstående får ett större ansvar
I hela Europa blir andelen av äldre personer större medan de yngre befolkningsgrupperna minskar. Det väntas medföra problem för den offentliga sektorn som ska tillgodose äldre personers vård- och omsorgsbehov. För att lösa problemet måste nya vård- och omsorgsmodeller utvecklas som bygger mer på samverkan, i första hand mellan vårdtagaren, anhöriga och professionella vårdgivare. För att utveckla bästa form av vård måste även anhörigas kunskap om patientens behov, seder och bruk värderas inom vården och tillåtas komplettera vårdens generella kunskap om sjukdomar, behandling, vård och omsorg.
I en studie där 245 anhöriga i sex kommuner intervjuades identifierades fyra olika typer av stress och belastning. Den första, som handlade om problem relaterade till vårdens begränsningar var vanligast och innebar att de anhöriga inte hade tillräcklig möjlighet till eget liv. Den andra var relaterad till arbetsbördan och vårdens fysiska krav. Den tredje typen av stress uppkom av relationsproblem dels till vårdtagaren, dels till övrig familj. Den fjärde typen av problem handlade om vårdens känslomässiga påverkan på anhöriga. Vanligare än problem var vårdens källor till glädje och tillfredsställelse. Den vanligaste formen av tillfredsställelse var relaterad till vårdtagaren och berörde tex glädjen över att kunna tillgodose den närståendes personliga behov, ge bästa möjliga vård och bevara värdigheten. Många upplevde även tillfredsställelse relaterad till dem själva tex att känna sig uppskattad, önskad och behövd samt att veta att de gjorde sitt bästa. Det fanns emellertid även anhöriga som inte längre upplevde något positivt i vården.
Anhörigas vård av äldre allt viktigare
Andelen äldre personer i samhället ökar. Sjukvården har svårt att tillgodose äldre personers vård- och omsorgsbehov, vilket innebär att anhöriga måste ta ett större ansvar. Det är därför nödvändigt att utveckla nya vård- och omsorgsmodeller som bygger på samverkan med vårdtagaren, anhöriga och professionella vårdgivare. För att utveckla en sådan samverkan krävs att anhöriga accepteras som samarbetspartners och att deras kompetens också värderas.
En studie visar att de anhöriga upplevde fyra typer av stress och belastning.
- Inte tillräcklig möjlighet till eget liv
- Arbetsbördan och vårdens fysiska krav
- Relationsproblem till vårdtagaren och till övrig familj
- Vårdens känslomässiga påverkan på anhöriga.
Vanligare var ändå vårdens källor till glädje över att kunna tillgodose den närståendes personliga behov, ge bästa möjliga vård och bevara värdigheten. Många upplevde även tillfredsställelse av att känna sig uppskattad och behövd samt att veta att de gjorde sitt bästa. Det fanns även de som inte längre upplevde något positivt i vården. Flera ansåg att det var viktigt att ägna en del av sin tid åt egna intressen och aktiviteter för att klara arbetet.
Syftet med studien var att inventera anhörigas behov av stöd och att utveckla metoder för anhörigsamtal. Sex kommuner i Östergötlands län deltog i studien och totalt genomfördes 245 intervjuer.
